14 år av mitt liv
En livskamrat och själsfrände. Så skulle jag beskriva Rudi. Rudi var min Border collie som jag levde ihop med i 14 år av mitt liv. Det går inte att med ord uttrycka vad denna hund betydde och fortfarande betyder för mig. En sådan närhet och kärlek trodde jag nästan inte att man kunde känna till ett djur. Han var mitt allt, i ur och skur.
Jag kämpade ganska hårt med honom oxå. Som alla vet så kräver en hund ganska mycket tid, engagemang, stimulering, träning osv. Rudi var exeptionell i det avseendet. Han var i ett enormt behov av fysisk träning (kunde ha gått 1 timmes promenad med honom i raskt tempo och sedan kastat tennisboll i 30 minuter, men ändå ville han ha mer). Dessutom krävde han otroligt mycket mental träning. Denna hund var mycket intelligent. Border collie är ju den mest intelligenta hundrasen enligt alla mätningar, och det bevisade verkligen Rudi. Man kunde prata med honom, han lade huvudet på sne och förstod precis vad man sa- på riktigt!
Att ha en Border collie är som sagt ett heltidsjobb, för att få hunden att må bra. Egentligen ska ju denna hund valla för att få utlopp för sin mentala och fysiska kraft. Eftersom jag inte hade dessa möjligheter med Rudi fick jag se till att han fick sina behov tillgodosedda på andra sätt. Detta krävde mycket av mig, stundtals var jag helt slut. Jag jobbade heltid som idrottslärare, tränade innebandy och friskis 5 dagar i veckan, och tog hand om Rudi. Så såg mitt liv ut. Det kanske låter enformigt eller tråkigt. Det var det aldrig. Så mycket som man fick tillbaka av denna unika, fantastiska varelse.
Alla tyckte om Rudi. Han var den mest lätthanterliga hanhund man kan tänka sig. Till och med aggressiva, ångestbitare till hanhundar gick ihop med Rudi. Hundar som inte ens kunde träffa andra tikar, det säger en del.
Rudis bästa saker i livet var: Bollar, Simma, Springa oavbrutet (valla), Pinnar, Singö, Grisslehamn, Venjan,
Andra hundar, Människor (speciellt matte, hehe). Ingen inbördes ordning.
Denna hund spred så mycket glädje, energi, lycka, kärlek och vänskap.
Så skulle han så gå bort en dag. Detta vill man helst inte tänka på överhuvudtaget när man har ett djur. Men den dagen kommer ju, vare sig man vill eller inte. Han fick dock leva sina sista år ute i Grisslehamn, med andra hundar, människor som alltid hade tid för honom, matte som ofta kom och hälsade på. Detta liv älskade han. Rudi blev 14 år gammal. Hans inre organ gav tillslut upp. Det var som att han visste det när vi skulle åka till veterinären i Ulltuna att "det var slut". Han visste det, kände det på sig, och förstod att det var hans bästa. Trots att man som matte också vet detta, så är det nog det värsta man kan vara med om. Fruktansvärt! Jag grät som ett otröstligt barn när han somnade in, och det sista han gjorde var att slicka mina händer. Denna underbara hund (gråter nu), som nu är en hundängel kommer finnas med mig varje dag i hela mitt liv. Jag känner ofta att han lägger en vakande tass på min axel, nästan varje dag. En själsfrände, för alltid.
Nu ligger Rudi begraven i Grisslehamn, på sin favoritäng. Vid gravstenen ligger det såklart en tennisboll, och ofta blommor.
Rudi=evig kärlek!
En lugn Valborg
Hej alla underbara människor!
Igår var jag så till läkaren. Jourmottagningen på kvällstid. Hade tröttnat på att vara sjuk i 7 dagar, och känt att det inte ens går åt rätt håll. Jo, vem träffar man då? Dr STRÄNG!!! Han konstaterar ganska snabbt att jag har en kraftig bihåleinflammation. Det visste jag ju redan dock, känner min kropp som en öppen bok. Men sen säger doktorn: Jag tänker inte skriva ut någon antibiotika. Det skrivs ut alldeles för ofta nuförtiden och det måste vi strama åt. Jag bara: jahaa. Blev helt mållös. Jag förstår ju att man inte ska skriva ut penicilin till varenda patient som har en förkylning, det är ju helt fel. Men om han säger att jag har en rikitg bihåleinflammation så borde det ju inte vara nåt snack. Jag har ju alltid fått det förut, och det brukar verka inom ett dygn. Nu fick jag istället Rinexin och Nasonex (avsvällande tabletter och kortisonspray). Blir lite irriterad på mig själv oxå i efterhand att jag inte stod på mig, för då vet jag att jag hade fått det tillslut. Men vem orkar göra det när man é helt sänkt!?!
Ja, ja, nu får jag gå den långa vägen... Det har visserligen lättat lite på ett dygn, men det är mycket kvar. Det är som tapetklister i näsan, om ni fattar, haha :)?
Har oxå fått köra den gamla beprövade husmorskuren med saltvattenlösning, som man kör igenom luftvägarna med... HUUUahhh :(
Ingen rolig historia.
Men nu har jag bestämt mig för att jag ska bli frisk, det räacker nu!!!
Ikväll ska jag gå hem till min underbara mor som pysslar om mig när jag är sjuk. Vi ska äta middag ihop och titta på Hammarby-Brage. Blir en lugn och trevlig kväll.
Planerna för övriga valborghelgen är ovissa. beror helt enkelt på hur jag mår, och hur mycket krafter jag har.
Vill önska alla mina läsare en riktigt mysig Valborg, ta hand om er!
Puss o kram Johanna.
Igår var jag så till läkaren. Jourmottagningen på kvällstid. Hade tröttnat på att vara sjuk i 7 dagar, och känt att det inte ens går åt rätt håll. Jo, vem träffar man då? Dr STRÄNG!!! Han konstaterar ganska snabbt att jag har en kraftig bihåleinflammation. Det visste jag ju redan dock, känner min kropp som en öppen bok. Men sen säger doktorn: Jag tänker inte skriva ut någon antibiotika. Det skrivs ut alldeles för ofta nuförtiden och det måste vi strama åt. Jag bara: jahaa. Blev helt mållös. Jag förstår ju att man inte ska skriva ut penicilin till varenda patient som har en förkylning, det är ju helt fel. Men om han säger att jag har en rikitg bihåleinflammation så borde det ju inte vara nåt snack. Jag har ju alltid fått det förut, och det brukar verka inom ett dygn. Nu fick jag istället Rinexin och Nasonex (avsvällande tabletter och kortisonspray). Blir lite irriterad på mig själv oxå i efterhand att jag inte stod på mig, för då vet jag att jag hade fått det tillslut. Men vem orkar göra det när man é helt sänkt!?!
Ja, ja, nu får jag gå den långa vägen... Det har visserligen lättat lite på ett dygn, men det är mycket kvar. Det är som tapetklister i näsan, om ni fattar, haha :)?
Har oxå fått köra den gamla beprövade husmorskuren med saltvattenlösning, som man kör igenom luftvägarna med... HUUUahhh :(
Ingen rolig historia.
Men nu har jag bestämt mig för att jag ska bli frisk, det räacker nu!!!
Ikväll ska jag gå hem till min underbara mor som pysslar om mig när jag är sjuk. Vi ska äta middag ihop och titta på Hammarby-Brage. Blir en lugn och trevlig kväll.
Planerna för övriga valborghelgen är ovissa. beror helt enkelt på hur jag mår, och hur mycket krafter jag har.
Vill önska alla mina läsare en riktigt mysig Valborg, ta hand om er!
Puss o kram Johanna.
Järngänget
Hej på Er!
Dag 5 i sjukstugan, börjar bli lite lätt desperat.....
Detta inlägg tänkte jag ägna åt 3 av mina närmsta vänner. Vi har spelat innebandy ihop i 8-10 år. Snacka om att vi umgicks mycket då, och var supertajta. Träningar, bortamatcher, lagfester, middagar, hemmamatcher, hejandes på herrmatcherna, årsfester, girlspartyn mm. Vi sågs nog 3-4 dagar i veckan under många många år. Det var en fantastisk tid, saknar den enormt mycket idag. Vi var som en liten familj- hela Blidö innebandy. Sedan har vi spelat några år i IBK-Roslagen oxå.
Järngärnget får karaktärisera oss fyra som hängde mest ihop under denna tid: Carin Nirling (Kakan), Sofie Ahlholm (Tjatte), Viktoria Larsson-Törnqvist (Vickan) och jag (Bollan).
Vi är ganska lika på många sätt. Sportintresserade, tävlingsmänniskor, vinnarskallar, och sprudlande energiska med mycket barnasinne kvar. Envisa är vi oxå alla fyra, på gott och ont, haha.
Med dessa tjejer har jag tillbringat en stor del av mitt liv. De är nästan som mina systrar. Mycket härliga minnen, och en djup vänskap.
Tyvärr ses vi inte lika ofta idag, av naturliga skäl. Innebandytiden är förbi, alla har familjeliv att ta hänsyn till, förutom jag, haha. Vi lever lite olika liv för tillfället, och får inte riktigt tiden att räcka till. Självklart träffar jag dessa bönor då och då, men alldeles för sällan i mitt tycke.
Nu har vi kommit på den briljanta idén att vi ska ses ca var åttonde vecka på tjejmiddag. Perfekt-för då blir det verkligen av! :)
Sist sågs vi hemma hos Vickan, ute på Nånö. Carin och Vickan hade ordnat trerätters. Hur mysigt som helst. Vi gick först en långpromenad och uppdaterade varandra om vår livs status för tillfället (mycket att prata om). Sedan lagade vi mat, eller rättare sagt: Viktoria lagade mat (hon vill gärna göra saker och ting själv, haha ;)
Sedan åt vi gott, pratade i massor, skrattade, piffade oss och gjorde oss fina, drack gott vin och njöt av varandras sällskap. Sedan slutade kvällen uppe på Mobergs (Radhusdissco). Alla åkte dit utom Kakan, som har ett lite nyförvärv (Nilla) att ta ansvar för. Vi hade en supertrevlig kväll och dansade till långt in på natten... Lovely
Snart är det dags för ny träff, Wihoooo :) Denna gången är det jag och Sofie som ska hålla i trådarna. Vi ska träffas snart och planera (såfort jag blir frisk bara). För lördagen den 7 maj smäller det igen! Då ska vi ses hemma hos Sofie i Solbacka. Jag längtar... Ironiskt nog är det Radhusdisco på Mobergs även denna kväll (visste vi inte när vi bestämde datum) så vi lär väl hamna där inpå nattkröken. Kommer bli gryyymt!
Med dessa tjejer trivs jag som fisken i vattnet, och dom kommer alltid att vara en stor del av mitt liv!
See you/Bollan
Kakan Tjatte Bollan Vickan
Dag 5 i sjukstugan, börjar bli lite lätt desperat.....
Detta inlägg tänkte jag ägna åt 3 av mina närmsta vänner. Vi har spelat innebandy ihop i 8-10 år. Snacka om att vi umgicks mycket då, och var supertajta. Träningar, bortamatcher, lagfester, middagar, hemmamatcher, hejandes på herrmatcherna, årsfester, girlspartyn mm. Vi sågs nog 3-4 dagar i veckan under många många år. Det var en fantastisk tid, saknar den enormt mycket idag. Vi var som en liten familj- hela Blidö innebandy. Sedan har vi spelat några år i IBK-Roslagen oxå.
Järngärnget får karaktärisera oss fyra som hängde mest ihop under denna tid: Carin Nirling (Kakan), Sofie Ahlholm (Tjatte), Viktoria Larsson-Törnqvist (Vickan) och jag (Bollan).
Vi är ganska lika på många sätt. Sportintresserade, tävlingsmänniskor, vinnarskallar, och sprudlande energiska med mycket barnasinne kvar. Envisa är vi oxå alla fyra, på gott och ont, haha.
Med dessa tjejer har jag tillbringat en stor del av mitt liv. De är nästan som mina systrar. Mycket härliga minnen, och en djup vänskap.
Tyvärr ses vi inte lika ofta idag, av naturliga skäl. Innebandytiden är förbi, alla har familjeliv att ta hänsyn till, förutom jag, haha. Vi lever lite olika liv för tillfället, och får inte riktigt tiden att räcka till. Självklart träffar jag dessa bönor då och då, men alldeles för sällan i mitt tycke.
Nu har vi kommit på den briljanta idén att vi ska ses ca var åttonde vecka på tjejmiddag. Perfekt-för då blir det verkligen av! :)
Sist sågs vi hemma hos Vickan, ute på Nånö. Carin och Vickan hade ordnat trerätters. Hur mysigt som helst. Vi gick först en långpromenad och uppdaterade varandra om vår livs status för tillfället (mycket att prata om). Sedan lagade vi mat, eller rättare sagt: Viktoria lagade mat (hon vill gärna göra saker och ting själv, haha ;)
Sedan åt vi gott, pratade i massor, skrattade, piffade oss och gjorde oss fina, drack gott vin och njöt av varandras sällskap. Sedan slutade kvällen uppe på Mobergs (Radhusdissco). Alla åkte dit utom Kakan, som har ett lite nyförvärv (Nilla) att ta ansvar för. Vi hade en supertrevlig kväll och dansade till långt in på natten... Lovely
Snart är det dags för ny träff, Wihoooo :) Denna gången är det jag och Sofie som ska hålla i trådarna. Vi ska träffas snart och planera (såfort jag blir frisk bara). För lördagen den 7 maj smäller det igen! Då ska vi ses hemma hos Sofie i Solbacka. Jag längtar... Ironiskt nog är det Radhusdisco på Mobergs även denna kväll (visste vi inte när vi bestämde datum) så vi lär väl hamna där inpå nattkröken. Kommer bli gryyymt!
Med dessa tjejer trivs jag som fisken i vattnet, och dom kommer alltid att vara en stor del av mitt liv!
See you/Bollan
Kakan Tjatte Bollan Vickan
Ännu en dag....
Hallå mina bloggisar!
Ännu en dag på hemmaplan, dag 4 i sjuklägret. Surt sa räven!
Hur får man då dagarna att gå när man é hemma? Mycket tid går ju såklart åt till att sova, men övrig vaken tid då?
Jo, jag bloggar lite, lyssnar på musik, målar (en form av terapi och avslappning för mig), pratar lite i telefon, försöker få i mig nåt att äta, gosar med min underbara katt, tittar på film, vilar.
Helt okej sysselsättning, men jag blir så rastlös alltså. Vet att jag borde ta det lugnt och bara gilla läget. Jag menar, man kan ju inte göra så mycket åt att man är sjuk. Det är som det är.
Men jag vill ju vara pigg, ha massor av energi och kraft i kroppen, kunna träna, träffa människor, njuta av solen, jobba, få frisk luft etc.
Men, men- tålamod!!! Dock inte min bästa sida ;)
Såg filmen Hämnden igår. Den danska, som vann en Oscar för bästa utländska film med bl a Persbrandt.
En film med mycket tragik, men oxå en strimma hopp och ljus. Väldigt bra skådespelarinsatser, särskilt av de två pojkarna. Dom tog jag till mitt hjärta direkt. En mobbad och utstött i skolan, och en med så mycket sorg inom sig som han inte kan hantera, vilket uttrycker sig i ren ilska mot människor han tycker sviker. Dessa två pojkar finner en sann vänskap, hittar på en del otyg, men har hjärtan av guld! Se den, om ni inte redan gjort det.
Jag grät massor, men så är jag överkänslig just nu oxå.
Hoppas att jag är piggare imorrn, för enough is enough! ;)
Ha det bäst, puss o kram
Längtar till semster, sol, bad och grillpartyn.... mmmmmmmmm
Ännu en dag på hemmaplan, dag 4 i sjuklägret. Surt sa räven!
Hur får man då dagarna att gå när man é hemma? Mycket tid går ju såklart åt till att sova, men övrig vaken tid då?
Jo, jag bloggar lite, lyssnar på musik, målar (en form av terapi och avslappning för mig), pratar lite i telefon, försöker få i mig nåt att äta, gosar med min underbara katt, tittar på film, vilar.
Helt okej sysselsättning, men jag blir så rastlös alltså. Vet att jag borde ta det lugnt och bara gilla läget. Jag menar, man kan ju inte göra så mycket åt att man är sjuk. Det är som det är.
Men jag vill ju vara pigg, ha massor av energi och kraft i kroppen, kunna träna, träffa människor, njuta av solen, jobba, få frisk luft etc.
Men, men- tålamod!!! Dock inte min bästa sida ;)
Såg filmen Hämnden igår. Den danska, som vann en Oscar för bästa utländska film med bl a Persbrandt.
En film med mycket tragik, men oxå en strimma hopp och ljus. Väldigt bra skådespelarinsatser, särskilt av de två pojkarna. Dom tog jag till mitt hjärta direkt. En mobbad och utstött i skolan, och en med så mycket sorg inom sig som han inte kan hantera, vilket uttrycker sig i ren ilska mot människor han tycker sviker. Dessa två pojkar finner en sann vänskap, hittar på en del otyg, men har hjärtan av guld! Se den, om ni inte redan gjort det.
Jag grät massor, men så är jag överkänslig just nu oxå.
Hoppas att jag är piggare imorrn, för enough is enough! ;)
Ha det bäst, puss o kram
Längtar till semster, sol, bad och grillpartyn.... mmmmmmmmm
Vänner..
Godmorgon kära läsare!
Idag är det tisdag, och jag är fortfarande hemma från jobbet- sjuk! Trisst!!!
Min hals känns som öppna sår, och hostan jag har fått är inte av denna världen. Not fun at all.
Nu till nåt roligare: måste ju passa på att skriva i bloggen nu när jag är hemma och har tid, och ändå inte har nåt annat för mig. Sover mycket, men inte 24 timmar om dygnet ;)
Detta inlägg skall handla om mina juveler, Mina fantastiska vänner. De som alltid finns där för mig, i medgång- som motgång. Jag är otroligt lyckligt lottad och väldigt tacksam över detta. Jag önskar att jag skulle säga det till er oftare: hur mycket jag älskar er. Men hoppas verkligen att ni vet det, även fast jag säger det alltför sällan...
Vad är då en riktigt bra kompis? Människor kanske värdesätter olika saker... När jag tänker tanken, så behöver jag ju bara tänka på hur mina nämsta vänner är, vad de har för egenskaper osv.
Så sann vännskap för mig handlar om: Tillit, Förståelse, Att kunna skratta ihop- men oxå gråta, Humor, Diskussioner, Omtänksamhet, Ärlighet, Öppenhet, Värme, Mycket kramar och pussar, Förtroende och mycket mycket mer...
Vad gör jag då med mina vänner när vi umgås? Oj, vad gör vi inte...!??!
Här är några av sakerna: vi äter middag, eller fikar och pratar om allt mellan himmel och jord, vi tränar, går promenader, pratar i telefon, tittar på sport, går på bio, konserter, sjunger sing star, spelar guitar hero, solar, badar, åker skidor, gråter ut, går på spa, dansar, leker lekar, spelar kubb, skrattar, shoppar, reser, åker på utflykter, dricker drinkar... Vi lever loppan helt enkelt :)
I sommar ska jag få gå på en av mina allra bästa vänners bröllop. Vilken lycka!!! Jag kommer dock gråta floder... Det gör jag för jag blir så sentimental och jag vet att det kommer att vara såååå vackert. Detta bröllop kommer jag att skriva mer om i ett nytt inlägg framöver... Just wait!
Det som är mest jobbigt för mig är att jag tycker att jag har alltför lite tid för mina vänner. Jag skulle vilja träffa dom mycket mer än vad jag gör. Jag vet att de alltid finns kvar, oavsett. Men jag mår så bra när jag är med dom, så självklart skulle jag vilja att det fanns mer tid att umgås....
I sommar ska vi dock hitta på massor av bus, skoj och upptåg tillsammans. Det ser jag fram emot :)
Från mig till ER: I LOVE YOU!
Idag är det tisdag, och jag är fortfarande hemma från jobbet- sjuk! Trisst!!!
Min hals känns som öppna sår, och hostan jag har fått är inte av denna världen. Not fun at all.
Nu till nåt roligare: måste ju passa på att skriva i bloggen nu när jag är hemma och har tid, och ändå inte har nåt annat för mig. Sover mycket, men inte 24 timmar om dygnet ;)
Detta inlägg skall handla om mina juveler, Mina fantastiska vänner. De som alltid finns där för mig, i medgång- som motgång. Jag är otroligt lyckligt lottad och väldigt tacksam över detta. Jag önskar att jag skulle säga det till er oftare: hur mycket jag älskar er. Men hoppas verkligen att ni vet det, även fast jag säger det alltför sällan...
Vad är då en riktigt bra kompis? Människor kanske värdesätter olika saker... När jag tänker tanken, så behöver jag ju bara tänka på hur mina nämsta vänner är, vad de har för egenskaper osv.
Så sann vännskap för mig handlar om: Tillit, Förståelse, Att kunna skratta ihop- men oxå gråta, Humor, Diskussioner, Omtänksamhet, Ärlighet, Öppenhet, Värme, Mycket kramar och pussar, Förtroende och mycket mycket mer...
Vad gör jag då med mina vänner när vi umgås? Oj, vad gör vi inte...!??!
Här är några av sakerna: vi äter middag, eller fikar och pratar om allt mellan himmel och jord, vi tränar, går promenader, pratar i telefon, tittar på sport, går på bio, konserter, sjunger sing star, spelar guitar hero, solar, badar, åker skidor, gråter ut, går på spa, dansar, leker lekar, spelar kubb, skrattar, shoppar, reser, åker på utflykter, dricker drinkar... Vi lever loppan helt enkelt :)
I sommar ska jag få gå på en av mina allra bästa vänners bröllop. Vilken lycka!!! Jag kommer dock gråta floder... Det gör jag för jag blir så sentimental och jag vet att det kommer att vara såååå vackert. Detta bröllop kommer jag att skriva mer om i ett nytt inlägg framöver... Just wait!
Det som är mest jobbigt för mig är att jag tycker att jag har alltför lite tid för mina vänner. Jag skulle vilja träffa dom mycket mer än vad jag gör. Jag vet att de alltid finns kvar, oavsett. Men jag mår så bra när jag är med dom, så självklart skulle jag vilja att det fanns mer tid att umgås....
I sommar ska vi dock hitta på massor av bus, skoj och upptåg tillsammans. Det ser jag fram emot :)
Från mig till ER: I LOVE YOU!
Att vara sjuk
Hej Hopp!
Påskhelgen började alldeles utmärkt. Strålande väder, solsken, och vårvärme. Jag firade långfredagen ihop med min familj, och på påskafton jobbade jag i Norrtäljebutiken.
På eftermiddagen satte jag mig med ett iskallt glas mouserande på min balkong i solen och bara njöt. Tänk vad vädret kan påverka ens humör :)
Jag gick sedan ner till resturang Ett glas, och mötte upp en kompis. Vi åt god mat, drack vin, och snackade om allt som händer i våra liv. Vi hinner tyvärr inte ses så ofta pg a att båda jobbar mycket, men när vi ses så har vi väldigt kul och mysigt ihop.
Helt plötsligt slog det bara till!!! Jag kunde knappt svälja. Fick så sjukt ont i halsen. Typiskt skiiit rent ut sagt. Kunde knappt dricka upp det jag hade i glaset (inte likt mig, hehe).
Jag sov väldigt dåligt den natten, och på morgonen hade jag lika ont. Dessutom heltjockt i näsan och skrovlig hosta. Jackpot! En riktigt kraftig förkylning. Jag HATAR verkligen att vara sjuk. Jag känner mig så ynklig och liten. "Som en liten lort" som Skorpan i Bröderna Lejonhjärta sa.
Jag känner mig så ensam, och önskar att jag vore 5 år igen. Så att mamma kunde badda min panna med en ljummen handduk och hålla mig i handen.
I det här avseendet kommer jag nog aldrig bli stor eller vuxen tror jag. När jag är sjuk vill jag ha värme, omhändertagande, trygghet och kärlek. Sån é jag :)
Hoppas dock att jag kommer bli bättre snarast. Gör allt vad jag kan för att påskynda läkprocessen. Dricker honungsvatten, äter vitaminer, sover, vilar, dricker kallt vatten.
Som tur é är jag inte ensam, det vet jag. Har en underbar familj och världens bästa vänner. Är enormt lycklig för det!
Ta hand om er, det ska jag göra.
Pöss
Therese, en av mina alla fina vänner!
Påskhelgen började alldeles utmärkt. Strålande väder, solsken, och vårvärme. Jag firade långfredagen ihop med min familj, och på påskafton jobbade jag i Norrtäljebutiken.
På eftermiddagen satte jag mig med ett iskallt glas mouserande på min balkong i solen och bara njöt. Tänk vad vädret kan påverka ens humör :)
Jag gick sedan ner till resturang Ett glas, och mötte upp en kompis. Vi åt god mat, drack vin, och snackade om allt som händer i våra liv. Vi hinner tyvärr inte ses så ofta pg a att båda jobbar mycket, men när vi ses så har vi väldigt kul och mysigt ihop.
Helt plötsligt slog det bara till!!! Jag kunde knappt svälja. Fick så sjukt ont i halsen. Typiskt skiiit rent ut sagt. Kunde knappt dricka upp det jag hade i glaset (inte likt mig, hehe).
Jag sov väldigt dåligt den natten, och på morgonen hade jag lika ont. Dessutom heltjockt i näsan och skrovlig hosta. Jackpot! En riktigt kraftig förkylning. Jag HATAR verkligen att vara sjuk. Jag känner mig så ynklig och liten. "Som en liten lort" som Skorpan i Bröderna Lejonhjärta sa.
Jag känner mig så ensam, och önskar att jag vore 5 år igen. Så att mamma kunde badda min panna med en ljummen handduk och hålla mig i handen.
I det här avseendet kommer jag nog aldrig bli stor eller vuxen tror jag. När jag är sjuk vill jag ha värme, omhändertagande, trygghet och kärlek. Sån é jag :)
Hoppas dock att jag kommer bli bättre snarast. Gör allt vad jag kan för att påskynda läkprocessen. Dricker honungsvatten, äter vitaminer, sover, vilar, dricker kallt vatten.
Som tur é är jag inte ensam, det vet jag. Har en underbar familj och världens bästa vänner. Är enormt lycklig för det!
Ta hand om er, det ska jag göra.
Pöss
Therese, en av mina alla fina vänner!
Kärlek
Hej kära läsare!
Nu är det påskhelg, och jag har haft en supermysig långfredag hos min bror i Vasastan. Mycket god mat, trevligt umgänge och massor av kärlek.
Man kan känna kärlek på massor av olika sätt och till olika saker. Jag känner en enorm kärlek till min närmsta familj. Dom betyder så mycket för mig. Vi drar inte alltid jämnt, vi kan bråka, vara oense osv. Men dom finns alltid där, och jag finns där för dom- vad det än gäller! Det är skönt att känna det, en trygghet, en värme. Starka familjeband. Jag önskar att alla fick ha en familj. Tänker extra mycket på alla ensamma, trasiga, olyckliga människor under högtider. Jag känner och lider med dom, ingen borde behöva vara ensam!!
Nu ska jag snart gå och lägga mig. Är ganska trött efter denna dag, men lycklig.
Imorgon ska jag jobba i Norrtäljebutiken (Edblad). Gästspela lite. Ska bli kul :)
Hoppas på att få träffa många av mina "gamla" fantastiska kunder som jag saknar så mycket...
På kvällen blir det middag och nåt glas vin på Ett glas tillsammans med en av mina fina vänner, lovely!
Ta hand om er, och ha en fortsatt skön påskhelg i solskenet :)
Va rädda om varandra och ge mycket kärlek, det kommer jag att göra!
/Jonna
Min gudson Max, älskar honom som om han vore min egen son!!!
Olivia, min brorsdotter. Sötare går inte att hitta, och så charmig! Puss puss puss!!! Love ya
Nu är det påskhelg, och jag har haft en supermysig långfredag hos min bror i Vasastan. Mycket god mat, trevligt umgänge och massor av kärlek.
Man kan känna kärlek på massor av olika sätt och till olika saker. Jag känner en enorm kärlek till min närmsta familj. Dom betyder så mycket för mig. Vi drar inte alltid jämnt, vi kan bråka, vara oense osv. Men dom finns alltid där, och jag finns där för dom- vad det än gäller! Det är skönt att känna det, en trygghet, en värme. Starka familjeband. Jag önskar att alla fick ha en familj. Tänker extra mycket på alla ensamma, trasiga, olyckliga människor under högtider. Jag känner och lider med dom, ingen borde behöva vara ensam!!
Nu ska jag snart gå och lägga mig. Är ganska trött efter denna dag, men lycklig.
Imorgon ska jag jobba i Norrtäljebutiken (Edblad). Gästspela lite. Ska bli kul :)
Hoppas på att få träffa många av mina "gamla" fantastiska kunder som jag saknar så mycket...
På kvällen blir det middag och nåt glas vin på Ett glas tillsammans med en av mina fina vänner, lovely!
Ta hand om er, och ha en fortsatt skön påskhelg i solskenet :)
Va rädda om varandra och ge mycket kärlek, det kommer jag att göra!
/Jonna
Min gudson Max, älskar honom som om han vore min egen son!!!
Olivia, min brorsdotter. Sötare går inte att hitta, och så charmig! Puss puss puss!!! Love ya
Sport!
Nu ska jag skriva ett inlägg om min stora passion: sport! Dom som känner mig vet att jag är mer eller mindre fanatisk, en riktig sportnörd, hihi :)
Jag tittar hellre på sport på tv än ser en film, en såpa etc. Jag tittar i stort sett på all idrott. Ok, inte snooker och hästhoppning så ofta. Men nästan allt annat. Jag har svårt att beskriva med ord vad idrott betyder för mig, och jag tror att det är ganska ovanligt som tjej att vara så otroligt sportintresserad.
Det har ju såklart sin förklaring. Jag växte upp med min pappa och mina två äldre bröder som har fostrat mig in i idrottens värld. För min far var det oerhört viktigt att vi lärde oss att simma och åka skridskor tidigt. Han tog med oss till badhuset eller skridskorinken varje helg, och man fick träna hårt för att göra pappa glad. Idag är jag tacksam för det. Jag menar, det är ju en gudagåva att kunna simma och åka skridskor ;)
Min far var själv elitspelare i bandy och handboll i sina aktiva år, därav var skridskoåkningen något som låg honom varmt om hjärtat. När jag var 8 år gammal tog han med mig till Boltons handbollsträning för första gången. Då var det dags för mig att börja spela handboll (haha). Jag liksom min ena bror spelade i anrika Boltons handbollsklubb på Söder. Vi var båda väldigt duktiga och lovande inom sporten. Jag spelade i 5 år innan en ryggskada och en flytt (till Norrtälje) satte stopp för mitt spel. Idag är jag lite ledsen för det faktiskt. Skulle ha fortsatt med denna sport, eftersom jag hade stor talang. I Norrtälje blev det lite fotbollsspel istället.
Efter gymnasiet flyttade jag ner till Örebro och började plugga på GIH (gymnastik- coh idrottshögskolan). Det var tre fantastiska år. Tänk att få hålla på med det man älskar allra mest på heltid, varje dag, fem dagar i veckan. Det var som en träningscamp med helt underbara människor och samma intressen. Vi gjorde så mycket roliga saker under dessa tre år, och jag utvecklades enormt mycket som människa. Under min Örebrotid började jag spela innebanndy. Det kom att bli min andra stora favoritsport. Så sjukt roligt och fartfyllt spel. Jag spelade i Ekeby IF (div 1) i 1½ år innan jag flyttade hem till Norrtälje igen efter studierna. Då började jag spela med Bkv-Norrtälje, och vi vann div 3 det året och gick upp i 2:an. Sedan följde många roliga år i Blidö-If (div 2). Ojojoj, vilka underbara minnen jag har från den tiden. Vi var så tighta i dam- och herrlaget och det var en fantastisk sammanhållning. Våra lagfester var helt galna, och man har minnen för livet från den här härliga tiden. Några av mina allra bästa vänner spelade ihop med mig i Blidö under dessa år, och vi har en otroligt fin relation även idag.
När Blidö innebandy förening lades ner, blev det några år i Ibk Roslagen. Totalt har jag nog spelat innebandy i 14 år av mitt liv. Numer har skador och en sliten kropp sagt ifrån lagspel tyvärr. Så idag blir det mest friskis och svettis på fritiden.
Förutom handboll, fotboll och innebandy så har jag hållit på med en hel del andra sporter, fast mest på hobbynivå. Pingis, tennis, dans, ridning, volleyboll, skidor för att nämna några.
Hammarby är laget i mitt hjärta och jag följer dom så ofta jag bara kan. Framförallt fotbollslaget, men även handbollslaget och bandylaget. Det är bland det bästa jag vet att gå på Söderstadion, höra "just idag är jag stark".., känna stämningen, atmosfären. Det är magiskt faktiskt :) Aj löööv!
Jag och bror min tänkte gå och se Bajen-Landskrona imorgon kväll, men tyvärr var biljetterna slut :(
Så jag får se den på tv istället. Mina andra favoritlag är Liverpool, Milan och Barcelona.
Jag är en otrolig tävlingsmänniska, något som de som känner mig väl också vet om. Jag HATAR verkligen att förlora. Det hänger nog oxå mycket ihop med min uppväxt tror jag. Det har dock blivit lite bättre med åren. När jag var yngre var det helt galet. Då kunde jag bli så knäckt om jag förlorade i sällskapsspel eller till och med Yatzy. Barnsligt kan man tycka, men så var det :) Idag har jag dock bättrat mig lite, men vill såklart fortfarande väldigt gärna vinna.
Jag tror mitt stora idrottsintresse kommer hänga med mig hela livet. Har svårt att tro att det någonsin kan försvinna. Det är en stor del av mitt liv! :).. och det får mig att må bra!
Det var allt för idag, Tack och hej-sov sött!
Puss på er.
Jag och Victoria. Vi har spelat innebandy ihop i många år, and I like her a lot!
Jag tittar hellre på sport på tv än ser en film, en såpa etc. Jag tittar i stort sett på all idrott. Ok, inte snooker och hästhoppning så ofta. Men nästan allt annat. Jag har svårt att beskriva med ord vad idrott betyder för mig, och jag tror att det är ganska ovanligt som tjej att vara så otroligt sportintresserad.
Det har ju såklart sin förklaring. Jag växte upp med min pappa och mina två äldre bröder som har fostrat mig in i idrottens värld. För min far var det oerhört viktigt att vi lärde oss att simma och åka skridskor tidigt. Han tog med oss till badhuset eller skridskorinken varje helg, och man fick träna hårt för att göra pappa glad. Idag är jag tacksam för det. Jag menar, det är ju en gudagåva att kunna simma och åka skridskor ;)
Min far var själv elitspelare i bandy och handboll i sina aktiva år, därav var skridskoåkningen något som låg honom varmt om hjärtat. När jag var 8 år gammal tog han med mig till Boltons handbollsträning för första gången. Då var det dags för mig att börja spela handboll (haha). Jag liksom min ena bror spelade i anrika Boltons handbollsklubb på Söder. Vi var båda väldigt duktiga och lovande inom sporten. Jag spelade i 5 år innan en ryggskada och en flytt (till Norrtälje) satte stopp för mitt spel. Idag är jag lite ledsen för det faktiskt. Skulle ha fortsatt med denna sport, eftersom jag hade stor talang. I Norrtälje blev det lite fotbollsspel istället.
Efter gymnasiet flyttade jag ner till Örebro och började plugga på GIH (gymnastik- coh idrottshögskolan). Det var tre fantastiska år. Tänk att få hålla på med det man älskar allra mest på heltid, varje dag, fem dagar i veckan. Det var som en träningscamp med helt underbara människor och samma intressen. Vi gjorde så mycket roliga saker under dessa tre år, och jag utvecklades enormt mycket som människa. Under min Örebrotid började jag spela innebanndy. Det kom att bli min andra stora favoritsport. Så sjukt roligt och fartfyllt spel. Jag spelade i Ekeby IF (div 1) i 1½ år innan jag flyttade hem till Norrtälje igen efter studierna. Då började jag spela med Bkv-Norrtälje, och vi vann div 3 det året och gick upp i 2:an. Sedan följde många roliga år i Blidö-If (div 2). Ojojoj, vilka underbara minnen jag har från den tiden. Vi var så tighta i dam- och herrlaget och det var en fantastisk sammanhållning. Våra lagfester var helt galna, och man har minnen för livet från den här härliga tiden. Några av mina allra bästa vänner spelade ihop med mig i Blidö under dessa år, och vi har en otroligt fin relation även idag.
När Blidö innebandy förening lades ner, blev det några år i Ibk Roslagen. Totalt har jag nog spelat innebandy i 14 år av mitt liv. Numer har skador och en sliten kropp sagt ifrån lagspel tyvärr. Så idag blir det mest friskis och svettis på fritiden.
Förutom handboll, fotboll och innebandy så har jag hållit på med en hel del andra sporter, fast mest på hobbynivå. Pingis, tennis, dans, ridning, volleyboll, skidor för att nämna några.
Hammarby är laget i mitt hjärta och jag följer dom så ofta jag bara kan. Framförallt fotbollslaget, men även handbollslaget och bandylaget. Det är bland det bästa jag vet att gå på Söderstadion, höra "just idag är jag stark".., känna stämningen, atmosfären. Det är magiskt faktiskt :) Aj löööv!
Jag och bror min tänkte gå och se Bajen-Landskrona imorgon kväll, men tyvärr var biljetterna slut :(
Så jag får se den på tv istället. Mina andra favoritlag är Liverpool, Milan och Barcelona.
Jag är en otrolig tävlingsmänniska, något som de som känner mig väl också vet om. Jag HATAR verkligen att förlora. Det hänger nog oxå mycket ihop med min uppväxt tror jag. Det har dock blivit lite bättre med åren. När jag var yngre var det helt galet. Då kunde jag bli så knäckt om jag förlorade i sällskapsspel eller till och med Yatzy. Barnsligt kan man tycka, men så var det :) Idag har jag dock bättrat mig lite, men vill såklart fortfarande väldigt gärna vinna.
Jag tror mitt stora idrottsintresse kommer hänga med mig hela livet. Har svårt att tro att det någonsin kan försvinna. Det är en stor del av mitt liv! :).. och det får mig att må bra!
Det var allt för idag, Tack och hej-sov sött!
Puss på er.
Jag och Victoria. Vi har spelat innebandy ihop i många år, and I like her a lot!
Min Blogg
Då har man alltså en privat blogg. Det trodde jag inte för ett tag sedan, men nu känns det ganska naturligt och helt rätt..
Hur ofta kommer jag då skriva i min blogg tro? Väldigt aktivt till en början, sedan kanske det avtar lite med tiden. Eller så gör det inte det. Vem vet?
Vad ska man skriva om då? Jag kommer nog att skriva om stort och smått. Vardagliga ting, händelser, saker som får mig att känna lycka, sorg, mitt liv helt enkelt.
Hur utelämnande man vågar skriva får jag ju oxå se. Jag är en väldigt öppen människa, ibland för öppen för mitt eget bästa tror jag. Men jag kommer att gå på min magkänsla, och skriva om det som känns rätt helt enkelt..
Nu ser jag fram emot helgen... Kommer förmodligen att umgås med några av mina bästa "tjejor" på lördag kväll. Vi går nog ut och äter, dricker lite vin, ev dansar vi lite (om vi har lust) och njuter av livet helt enkelt.
Mina vänner betyder så otroligt mycket för mig. Jag är lyckligt lottad som har så många fina, riktigt nära vänner. Tacksamhet och värme känner jag inför detta, och jag älskar att hänga mer ER! Skulle önska att det fanns ännu mer tid för det i mitt liv bara...
Vi hörs snart igen, over and out/
Jonna.
Hur ofta kommer jag då skriva i min blogg tro? Väldigt aktivt till en början, sedan kanske det avtar lite med tiden. Eller så gör det inte det. Vem vet?
Vad ska man skriva om då? Jag kommer nog att skriva om stort och smått. Vardagliga ting, händelser, saker som får mig att känna lycka, sorg, mitt liv helt enkelt.
Hur utelämnande man vågar skriva får jag ju oxå se. Jag är en väldigt öppen människa, ibland för öppen för mitt eget bästa tror jag. Men jag kommer att gå på min magkänsla, och skriva om det som känns rätt helt enkelt..
Nu ser jag fram emot helgen... Kommer förmodligen att umgås med några av mina bästa "tjejor" på lördag kväll. Vi går nog ut och äter, dricker lite vin, ev dansar vi lite (om vi har lust) och njuter av livet helt enkelt.
Mina vänner betyder så otroligt mycket för mig. Jag är lyckligt lottad som har så många fina, riktigt nära vänner. Tacksamhet och värme känner jag inför detta, och jag älskar att hänga mer ER! Skulle önska att det fanns ännu mer tid för det i mitt liv bara...
Vi hörs snart igen, over and out/
Jonna.
