.

Är det någon som har känt riktig dödsångest nån gång??!!
Att man går på linan liksom, mot slutet... och känner att det är nära...

För några veckor sen, fick jag nys om att mässlingen hade brytit ut på allvar i Europa..
Eftersom jag inte fick trippelvaccinet när jag var liten (mot mässling, röda hund och påssjuka) pg a olika anledningar så fick jag rekommendation om att ta den pronto!
Skulle ju ut och resa (till Grekland), och risken att bli smittad och bli JÄTTE sjuk fanns.
Jag åkte upp till vaccinmottagningen, och fick en av två sprutor..
Fick oxå lite kort information om att jag kunde bli sjuk inom de närmaste 3-6 dagarna. Som mässling typ, fast en mildare variant.
Tack för kaffet!
Jag som skulle ut och resa.... men läkaren sa iallafall att jag måste ta den. Bättre att bli lite krasslig än att bli smittad av riktig mässling och bli supersjuk. "Folk dör i mässlingen" Ja, ja, okej... jag tar väl den då. Har jag nåt val liksom?!
Visste inte hur min kropp skulle reagera eller om jag skulle bli sjuk, få kraftiga biverkningar... Men jag höll tummarna. Dag ett, två och tre kände jag ingenting... allt va som vanligt.
Natten mot dag fyra vaknar jag mitt i natten med ett enormt tryck i vänster bröstkorg, i hjärttrakten.


Jag försökte vrida och vända lite på mig, tänkte att det går nog över... men det gjorde det ju inte. Jag gick upp och satte mig vid datorn och började googla på bröstsmärtor. Fick upp ca tusen resultat över vad det kunde va.. Blev lite orolig och ringde mamma.
Hon i sin tur tyckte att jag skulle ringa sjukvårdsupplysningen. Jag gjorde det och fick beskriva mina smärtsymptom. Inte helt lätt kan jag säga. Sköterskan tyckte det lät som inflammatorisk smärta i bröstkorgen, och sa åt mig att ta några värktabletter och gå och lägga mig igen. Smärtan lättade lite, och jag somnade in efter en stund...
På morgonen när jag vaknade kände jag dock till min fasa att jag hade samma smärta över hjärtat.
I samråd med mamma bestämde jag mig för att gå till läkaren. Jag skulle ju ändå ut och resa om några dagar, och inte kul om jag skulle bli sämre utomlands..
Hos läkaren gjordes en ordentlig undersökning, ekg togs mm. Läkaren sa att ekg:t inte visade på nåt konstigt, men att man bara ser hjärtats frekvens just för stunden på ett sådant. Hennes analys var att jag hade fått en bröstmuskelinflammation. Kunde bero på stress, eller på vaccinationssprutan eller på både och... men hon visste inte säkert. Jag fick order om att gå på smärtstillande och ta det lite lugnt, framförallt med alkoholen.
Smärtan satt dock i och jag knaprade antiinflammatoriskt i parti och minut.
Trots att läkaren hade sagt att det inte var hjärtat (eller förmodligen inte iallafall) så kändes det ju som att det var det...
Jag började fundera kring döden, och över livet som varit... Jag var helt inställd på att jag kunde dö.. att jag kanske kunde somna in på natten. Låter hemskt, men så var det verkligen. Jag började tänka på allt jag var tacksam över, vilka underbara människor jag hade lärt känna och fått ha nära i mitt liv..
Dag sex började så smärtan att minska... Jag vågade inte riktigt tro på det (Jag var nere på Skiathos).. ifall det skulle komma ett bakslag. Jag vet att jag sa till Jeanette som jag reste med: "du får ta hand om mig om det händer mig nåt"... för så osäker var jag på mitt hälsotillstånd.
Men det vände, och smärtan försvann och ingen var lyckligare än jag. Det var som om jag hade fått livet tillbaka..
Känslan av dödsångest har aldrig tidigare kommit mig så nära.
Nu är jag ännu mer tacksam över livet, det jag har och alla nära och kära. OCH jag lever framförallt mer i nuet! :)


Var rädda om er själva och varandra, och njut av livet!
Kram Bollan